Henrik Summanen Rotating Header Image

EuropeanaTech – är det här framtidens kulturarv?

Har nu tillbringat två dagar i Wien på den avslutande konferensen för Europeana Connect. Här har en hel del spretiga ansträngningar för att få styr på det digitala kulturarvet mött varandra. De ca 200 deltagarna på konferensen blandade fritt mellan unga programmerare och kostymklädda chefer eller utredare. På det hela taget en ganska kreativ samling personer där faktiskt de flesta hade någonting intressant att bidra med i diskussionerna.

Mitt huvudsakliga intryck är att hela evenemanget andades av viljan att förmedla ett ”tänk” som producerats i Europeanas beslutande skikt. Inget ont om detta, de har gjort ett stort jobb med att få ihop den digitala världens trender med modern europeisk politik och utveckling. Men när hela första dagen ägnades åt att basunera ut ett enda, och hyfsat enkelt, budskap via både keynote-talare och tematik blir det så uppenbart att det var omöjligt för flera av föreläsarna att inte kommentera kring detta.

Trappan upp enligt Europeana? (en våning ovanför konferenslokalen)

Därför kommer nu del ett i Europeanas strategi gentemot sina informationsleverantörer.

1. Öppenhet

Det kunde tydligen inte sägas tillräckligt många gånger, och begreppet vreds och böjdes och töjdes ut-och-in innan dagen var klar. Alla var överens: det finns inte en rimlig framtid för ett kulturarv som spränger gränser och slår gnistor, om inte detta också är fritt att användas hur som helst, av vem som helst och genom alla tänkbara (öppna) gränssnitt. Det skissades till och med upp en bild av en kulturvärld i opposition mot en kommersiell värld, driven av konsumism och styrd av ett fåtal stora aktörer inom kommunikation. Detta är jättebra, men det var nog helt fel publik, och någon debatt var därför inte möjlig att få till stånd.

Del två av Europeanas strategi var lite mer otydlig.

2. Crowdsourcing

I alla olika former, och i olika termer, är aktivitet och användbarhet för ”dom där ute” någonting som man lägger stor vikt vid. Andra dagens keynote-talare gav en uppsjö av olika former av möjligheter att involvera användarna i skapandet och förbättrandet av all information som finns hos museer, arkiv och andra aktörer. Rädslor, ovana och oförståelse för metoden tuggades igenom. Jättebra! I bakgrunden skymtade också ordföranden för Wikimedia UK som haft mängder med samarbeten med museer och andra stora aktörer. Det finns för närvarande inga uppenbara samarbeten mellan Wikipedia och Europeana, vilket kan bedömas som lite märkligt eftersom de i grunden har samma målsättning.

Sammantaget kan man säga att detta handlar om 1) arenan eller spelplanen för den digitala informationen, och 2) metoden för hanterandet av den digitala informationen. Jag håller helt med, det finns nog ingen annan väg att gå. Grejen är väl att på den här konferensen är alla redan frälsta. Det man får med sig hem är starka argument och bra bundsförvanter.

Jag känner mig ändå lugn över att utvecklingen inom Sverige, och hos Riksantikvarieämbetet i synnerhet, är på helt rätt väg. Och Sverige pekades flera gånger ut som en intressant aktör inom det här området. Hoppas att vi kan leva upp till detta.

 

3 Comments

  1. charlotteshj says:

    God indlæg, som jeg ville have +1 hvis jeg kunne :-)

    Jeg er meget enig med dine og Europeanas konkulsioner om delbar og nørdvenlig kulturarv. Imidlertid er der et emne, som jeg spekulerer på, om I også vendte: digital inklusion. Jeg tror selv, at kulturarv (og ikke mindst at deltage i crowdsourcede opgaver) kan blive en god indgang til mere regelmæssig brug af it også for grupper, som måske ellers ikke er blandt de mest hyppige brugere.

    1. Salmeen says:

      Fan, vielkn intressant fråga!Min spontana tanke faller på semiotik och lingvistik. Utan språkets diskursiva begränsningar skulle vi förmodligen hela tiden utveckla vår tolkning av kulturen och hur den är konstruerad. Den skulle bli obsolet. För att kommunicera kultur, tror jag, behövs gemenskap, protagonism och antagonism. Det måste finnas ett “vi” som är värt att tala om. Och då talar vi om ett samröre, som lite försiktigt påminner om nationalism och patriotism, men som inte nuddar dess hårda kanter. För, inom kulturen finns mest positiva känslor.För att kunna svara på din fråga så behöver man bryta ned ordet ‘kultur’: jag tror (och antar) till exempel att kultur är någonting socialt konstruerad. Det innebär att den är normativ, men att dess riktlinjer egentligen inte är absoluta eller ‘a priori’ (på förhand giltiga), utan stipulerade av oss, i vår kontextuella och sociala tillvaro. Tänk dig dagens individualistiska informationssamhälle, kontra 60-talets knegarkollektivism. Världen förändras, och även om kulturen inte gör det så lär dess kommunikationskanaler förbytas. Det innebär, tror jag, att den kommer bli mer centrerad kring ett normativt tänkande av, framför allt, media. Jag tror att kulturarv främst (och långt framöver) lär föras genom den allra första sociala miljön: familjen. Men jag tror också att mediernas fragmenterade och splittrade bild av vad som är eftersträvansvärt kommer att leda till en kulturell splittring och ambivalens.

  2. […] event tonight… For a different perspective there’s an overview post at EuropeanaTech – är det här framtidens kulturarv? and I’ll link to any others I find.  I’ve also put up some photos of ten […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>