Henrik Summanen Rotating Header Image

Museerna och framtiden – ett Vårmöte utan problematiseringar

Under förra veckan besökte jag museernas årliga Vårmöte i Linköping och Norrköping. Jag har varit på Vårmötet förut flera gånger, med något års uppehåll här och där. Programmet innehöll stormöten, keynote-föreläsningar, seminarier, årsmöten, middagar med mingel på lokala museer och utflykter. Det som alltid förvånar mig är hur mycket folk det uppenbarligen ryms inom museisektorn i Sverige. Tyvärr så förvånar mig det också hur lite som har hänt sedan sist i sektorn. Varje Vårmöte jag är på.
 

Att digitaliseringen just nu håller på att omforma vårt samhälle kan knappast ha gått någon förbi. Att företag går i graven och utmanövreras av andra i samma bransch, som lyckats ta tillvara den digitala tidens automatiseringar, affärsmodeller eller effektiviseringar kan heller inte vara något som är okänt. Ändå får jag uppfattningen att museernas Vårmöte handlar om att sitta i de analoga tempel som museerna trots allt utgör, och titta ut på en digital omvärld. “Hur ska vi beskriva samtiden?” frågar sig den ene, “Hur ska vi nå ut till nya målgrupper” frågar sig den andre. En tredje funderar över hur man kan använda digitala lösningar i utställningar.

 

Mitt bekymmer är att museerna just nu beter sig på precis samma sätt som de företag som till följd av samhällsförändringarna inte har klarat sig utan fått lägga ner. Varför ställer man sig inte frågan vad museernas roll blir i en digital samtid? På vilket sätt kommer den funktion som museerna fyller att vara förändrad i ett samhälle där nätverk och digital kommunikation är den grundläggande basen?

 

Under förra året kom också museernas framtidsspaning i “Känn dig som hemma på framtidens museum“. Det är en intressant och inte helt oviktig skrift som behandlar flera områden som museerna kommer att behöva hantera. Problemet är att de inte i någon djupare form analyserar på vilket sätt dessa frågor kommer att fungera i framtiden, utan utgår från att museerna kommer att kunna vara i stort sett samma sak då som nu, men med lite annat fokus.

 

Tre av programpunkterna på Vårmötet hade tydlig digital prägel. Ytterligare säkert tio verkade beröra området, vilket i och för sig är bra eftersom man nog då har börjat betrakta det “digitala” som någonting självklart. Man har blivit “post-digital”. Då finns det ju ingen mening med att rubricera sitt seminarium som “digital” det ena, eller “digital” det andra. Men mitt subjektiva intryck är att det går en vattendelare mellan de som ska stå för det digitala inom verksamheten, och de som gör “det andra”, och i nio fall av tio uppfattar jag att “det andra” är exakt det som museerna alltid har gjort: byggt utställningar, hållit i guidade turer och samlat föremål. Kanske givit ut en bok och hållit en föreläsning.

 

Det är dessa av tradition upprätthållna områden jag skulle vilja se ifrågasatta. Det behövs ett mer genomgripande omtag på hur man ska agera i en värld som har ställt om. Förstår man inte omställningen kommer man att förpassas till organisationernas kyrkogård tämligen omgående, som obsolet, ointressant och irrelevant. Kanske det värsta som kan hända med ett museum.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>